♥ Mela och Leo ♥

-♥-

Ja , det va då inte igår man bloggade på denna blogg . .
Men som sagt mycket har hänt , väldigt mycket . .
Börjar med dom roliga sakerna som har inträffat sen senast -
Vi har äntligen flyttat från Kungsgården och är nu för tiden bosatt i Sandviken , på Bruket .
Men det tror jag nog alla vet vid detta laget . .
Som sagt är vi jätte nöjda med våran stora fina trea : )
Vi ska ju få omtapetserat i alla rum, nytt golv i vardagsrummet och en ny toalett ska vi få    xD
-
Sen har våran älskade Pappa gått vidare & lämnat oss i stor sorg och saknad . . . .
Klockan 4 på morgonen började telefonen ringa
 De va min söta lillesyster Maria som hade kommit hem vid 03.00 tiden & hittat våran far livlös i sin rullstol
När hon äntligen fick tag på mig hade klockan blivit 04.50, det tog mig 5 min att springa dit
& där satt han, livlös i rullstolen & när jag höll om han va han fortfarande varm!
Jag grät som aldrig förr & mina tankar dom va helt konstiga!
Jag visste varken ut eller in, ännu mindre visste jag inte alls vad jag skulle ta mig till
Pappa hade lämnat oss, han hade somnat in, han hade dött, han hade fått frid i hjärtat
Så mycket sjukdommar & skit han har fått gått igenom, jag förstår han
Att han inte orkade mera, att han gav upp & att det va okej
Kallbrand, Infektioner, Inflamationer & en massa massa mer. Jag skulle inte heller orka
Men nu har han det bra, efter ca. 2 veckor kan jag intala mig själv att han har det bra !
För det tog mig så lång tid att förstå att min pappa nu inte längre skulle finns hos oss
min pappa kan inte trösta mig mer, eller hjälpa mig,
 eller bara finnas där för mig nå mer, han va nu borta
& här stod jag nu, ensam kände jag mig, liten & svag, jag kände mig som skit
Leo´s axel har jag lutat mig på så många ggr & nu va det dags igen. Tack Leo!!
Du vet att du var mitt stöd igenom allt detta, att utan dig skulle jag ligga kvar i sängen & gråta
Du har befriat alla mina känslor som jag höll på att låsa in. Hade jag låst in dom hade det ätit upp mig
Så TACK Leo , du är verkligen mitt stöd igenom allt & jag älskar dig för allt du gjort för mig!!
sen kom dagen, dagen då vi skulle åka in till kapellet i Gävle & säga Farväl . . .
Farväl . . Vilka jobbiga ord , hej då .. Fan . .
Betyder det att vi aldrig mer ska ses eller betyder det att vi ses när det är dags?
Så många tankar & jag vet att det är inga frågor som kan besvars av mig eller någon annan, inte just nu
Vi fick samlas där i ett rum . . Jag & Leo, Maria, Malin & Marcus
Alla vi fyra som satt där & väntade på att få se han, hade förlorat sin far, allihopa
Malin gick in först & så fort jag hörde hennes gråt fick jag panik & jag gick ut & väntade där ett tag
Jag kunde ju inte hantera deras sorg också, Maria & Marcus fick jag trösta & Malin & Leo fick trösta mig
Men vem fick trösta Malin, så när jag hörde hennes gråt... Ja det krossade mitt hjärta totalt .
Men när det blev min tur tog jag Leo i handen,
 började sakta gå mot rummet där han låg & väntade
jag grät som ett barn som hade blivit bestulen på sitt lördags godis
Tårarna strömmade från mina kinder & jag va så ledsen
Leo höll mig hårt i handen tills jag fick mod att gå in till min Pappa
För egentligen va det ju bara min Pappa som va där, ingen annan
Jag tittade på han medans jag pratade till han, ibland såg han små sur ut men mest fridfull
några ggr såg det ut som om han log mot mig & det är de jag behåller i minnet
Jag gick fram till han & lutade mig sakta över hans kind och gav han en mjuk puss
Jag la mig på hans mage & grät, han va så kall men jag vet att han såg mig iaf.
Min hand la jag på hans medans jag pussade han en sista gång till på kinden och på pannan
Min Pappa, du är ju min Pappa & jag älskar ju dig vad som än händer !
Sen när vi allihopa va klara och vi skulle åka hem
Då gick vi in en gång till, Malin , Maria & Jag
då Marcus hade åkt sin väg & jag hade bett Leo vänta utanför
Sen gick Maria och tills sist Malin, men jag stannade kvar
Jag hade en sak till att säga, bara en sak till . .
Efter jag sagt det jag ville säga kom Leo in & hämtade mig & sen åkte vi hem
hem till tryggheten & hem så jag fick läka då mitt hjärta hade brustit ..

Jag kommer alltid att sakna dig Pappa, tack för allt du nånsin gett mig, jag kommer aldrig glömma dig!

* 26 Februari 1956
† 7 Maj 2009
-
Detta va det jobbigaste jag nånsin varit med om i hela mitt liv . .
Nu är det bara begravningen kvar
Torsdagen Den 28:de kl 13.30 i Åmot där Pappa kommer i från . .

♥

Så det va de jag hade att blogg om just nu.
Förhoppningvis så handlar framtiden om glädje

-♥-